En speciell klassiker avklarad: Metroid Prime!

22 07 2011

Tjenixen!

Sitter framför datorn nu med ett hårt pumpande hjärta och skakiga händer. Anledningen är att jag precis dräpt Metroid Prime i spelet med samma namn!

För ganska så längesen nu gjorde jag ett blogginlägg om fem spel jag tänkt spela igenom som jag aldrig riktigt uppskattat som alla andra gjort det. De spelen var Metroid Prime, Castlevania: Symphony of the Night, Mario 64, Paper Mario: The Thousand-Year Door samt Zelda: Majora’s Mask. Nu kan jag äntligen peta bort Metroid Prime från den listan. Här kan ni läsa det inlägget.

Lite kort om vad jag tyckte om spelet då;

Jag tycker spelet börjar helt fantastiskt. Den allra första ”tutorial”-delen har jag inte mycket för i och för sig, men när man landar på Tallon IV och får börja utforska dessa fantastiska miljöer man möts av är helt underbart! De olika världarna känns väldigt roliga att utforska, vilket är den egentliga grunden i ett Metroid-spel. Där har de verkligen lyckats. Musiken och ljussättningen som bidrar till känslan av att man är helt utlämnad i det mörka och okända. Underbart! Men spelet får inte bara rosor av mig, så klart. Kontrollen kan vara lite bökig emellanåt. Om det någon gång blir en omspelning så blir det på Wii-versionen där man kan sikta lite mer fritt. Det är för mig helt oförståeligt att Gamecuben har två spakar men att man inte använder den högra för att sikta i Metroid Prime. Visiren man plockar upp kan bli lite dryga också. Det är inget jag tänker klaga något större på dock, för stundtals var det riktigt häftigt. Men det jag ogillar mest med spelet är den obalans som infinner sig vid en viss punkt i spelet. Nu var det aldrig så att jag satt fast hur länge som helst med ett och samma område, utan jag dog ett par gånger under hela spelets gång, varav en gång var mot sista bossen. Men spelet går från att vara ganska ljust, smålätt och trevligt till att bli mörkt, svårt, svårnavigerat och på gränsen till psykiskt påfrestande. Detta sker bara helt plötsligt, mer eller mindre. Anledningen till att det tog såhär långt att klara spelet från att jag började var p.g.a. just detta.

Men all in all ger jag spelet en stark åtta av tio i betyg. Underbart äventyrsspel!
Näst på tur står Zelda: Majora’s Mask. Om bara ett par dagar (vad tiden flyger fram!) kommer RattPack hit på besök. Han kommer på söndag och åker hem på fredag. Under den tiden ska vi hinna spela mycket, så klart, och förhoppningsvis hinna spela klart Zelda: Majora’s Mask. Har jag tur kan jag alltså bocka av två spel från denna listan med en veckas mellanrum. Great!

/Zejiro


Åtgärder

Information

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: