Spider-Man: Shattered Dimensions

8 05 2011

Igår klarade jag Spider-Man: Shattered Dimensions, efter att ha mögat mig igenom det under några dagar. Om ni vill kan ni ju kika in den här trailern om ni inte har en aning om vad det är för spel.

Det är alltså ett vanligt tredjepersons actionspel med Spindelmannen i huvudrollen. Eller, fyra Spindelmän är väl närmre sanningen. Storyn är att den onde Mysterio ska sno någon sten av något slag och Spindelmannen försöker stoppa honom. De börjar bråka inne på museet där stenen finns och den råkar gå sönder i ett antal bitar. Detta gör att fyra olika dimensioner – en spindelman för varje dimension – bildas och stenen försvinner i ondskans händer i dessa dimensioner. Du intar rollen som The Amazing Spiderman, Spiderman Noir, Ultimate Spiderman och någon framtida spindelman. Amazing Spiderman är ju den vanliga spindelmannen. Noir är någon svartklädd filur som lever på mitten av 1900-talet. Ultimate Spiderman och framtidsspindelmannen kan jag, trots att jag spelat spelet, inte säga så värst mycket om. De är ungefär som Amazing Spiderman fast den ena kan göra att allt går i slow motion en liten stund och den andra kan göra någon rage-attack som är väldigt förödande.

Spelet har 14 banor och varje bana tar ungefär en halvtimma att klara, i snitt. Lagom, tänker ni. Jo, det trodde jag också. Men spelet är så väldigt utdraget. Det är enformigt och vissa banor känns det som att de kunde skippat helt. Jag förstår inte hur professionella spelutvecklare kan ha så fantastiskt svårt att vara lite fantasifulla? Min favoritbana i spelet utspelar sig på någon ”ö” mitt ute i havet där ett TV-program spelas in. TV-programmet leds av en onding jag inte minns vad han heter, men han vill ta död på Spindelmannen i TV i alla fall. Banan är lite open world-aktig och gav mig en vag känsla av Just Cause 2. Så får man då olika objectives hela tiden. Det första är att du ska förstöra 8 kameror så han inte kan se var du befinner dig. Kul såhär långt. Problemet uppstår att när du förstört dessa kameror ska du förstöra 8 till.. och sen ett gäng till, sen ännu fler och… alltså det fortsätter så alldeles för länge. Allt för att skapa några extra speltimmar till. Hade de inte dragit ut spelet så i alla banor, så att varje bana blev långtråkig, så hade spelet kanske varit 2 timmar långt.. vilket hade varit på tok för kort. Men gör inte spelen så då! Hitta på något annat än att man ska behöva sitta och göra samma sak hela tiden.

Jag antar att de försökt undvika enformigheten genom att slänga in de fyra olika dimensionerna och således fyra olika spindelmän. Problemet är bara att 3 av spindelmännen är i princip identiska. Den som skiljer sig är Noir, vars banor är lite mer stealth-baserade. Du ska oftast rädda folk och röra dig i skuggorna utan att bli upptäckt. Faktiskt ett helt okej moment, men det  blir också väldigt enformigt och utdraget. Påminner för övrigt en hel del om Batman: Arkham Asylum i stilen, de banorna. Lite för mycket nästan.

Grafiken i spelet är helt okej måste jag ändå säga. Amazing Spiderman har en celshadead grafik på sina banor. Lite serietidningsaktig. Framtidsgrejen och Ultimate Spiderman har ”vanlig” grafik, om ni förstår vad jag menar med det. Noir har väl också lite celshadead grafik på ett sätt, fast det mesta är väldigt färgsnålt, vilket passar bra in. Inget att klaga på där. Kontrollen i spelet däremot, är riktigt dålig. Jag vet inte hur jag ska förklara den på ett bra sätt, men spindelmannen söker sig hela tiden till objekt att landa på.. väldigt ofta inte de objekten man VILL landa på. Det blir rätt frustrerande. Men jag lämnar kontrollen där.

Finns det inget som är bra med spelet då? Jo då. Vissa bossfighter är faktiskt ganska roliga. De flesta är ju bara vanliga boxningsmatcher ungefär, men i en del av dem får man använda saker i sin omgivning för att klara bossarna och det är faktiskt roligt. Speciellt Noir-bossarna är roliga, som går ut på att hålla sig i skuggorna och smyga sig på bossen bakifrån eller ovanifrån när han inte ser. Så tummen upp för bossfighterna!

Jag kan inte direkt påstå att jag rekommenderar spelet. Möjligtvis om ni har barn i mellanstadieålder, som säkert skulle tycka om det. Men å andra sidan finns det lite roliga bossfighter och det har rätt mysig grafik. Hittar ni det för ett par hundra så, ptja, det kommer inte vara det sämsta spelköpet ni gjort i alla fall. Jag ger spelet 5/10 i betyg.

/Zejiro


Åtgärder

Information

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: