Jurassic Park III: The DNA Factor

7 04 2011

Godkväll!

Medan jag tittat på andra finalmatchen mellan Skellefteå och Färjestad här så har jag spelat Jurassic Park III: The DNA Factor till GBA, som jag påbörjade igår kväll. Jag lyckades precis klara spelet och tänkte jag skulle skriva några rader om det. Ursäkta den halvtråkiga kvaliteten på bilderna, jag fotade DS Lite-skärmen med mobilen


Jag har nog inte sagt det innan, men jag älskar Jurassic Park-filmerna. Första filmen är en av de absolut bästa genom tiderna. Däremot har jag aldrig spelat ett JP-spel jag tyckt har varit bra, förrän detta! Nå, nu ska ni inte hetsköpa detta bara för att jag kommer säga fina saker om det, för jag tvivlar på att gemene man kommer finna spelet speciellt roande. Jag fick dock en liten retrokänsla av det, som i stridens hetta var ganska irriterande. Men såhär i efterhand, när man klarat alla dessa svåra moment, känns det ganska udda och roligt. Det jag pratar om är att banorna är uppdelade i två delar. Först spelar du en plattforms/action-del där du springer runt och letar DNA-delar som spridits ut över Isla Sorna efter att ditt plan kraschat på ön. Dessa DNA-delar används för att framställa nya dinosaurier (ni som sett filmerna vet vad jag pratar om, ni som inte gjort det… gör det NU) och är således väldigt viktiga för företaget InGen, som är skaparna av dessa ”utdöda” varelser.

I den andra delen av varje bana ska man lappa ihop en trasig DNA-sträng med de DNA-delar du hittat på ön. Då blir det helt plötsligt ett shoot ’em up i stil med Space Invaders ungefär. Du har fyra olika färger på DNA’n – röd, gul, grön och blå – som du ska passa in på rätt plats i en DNA-sträng som snurrar runt. Rätt färg på rätt plats, medan du blir attackerad av.. bakterier, eller vad det ska föreställa. I början är denna delen ganska simpel, men i slutet blir bakterierna snabbare och mer målsökande och den här DNA-strängen rör sig snabbare ner mot dig (är man för långsam eller missar för mycket så förlorar man). I ett vanligt spel från en någorlunda nutida generations konsoler så hade du bara behövt göra om DNA-delen om du förlorar på denna, men inte i ett JP-spel inte. Dör du på DNA-delen så får du göra om hela banan du precis spelat igenom. Det roliga med detta är, som jag sa innan, att man får en liten retrokänsla. Det negativa är att efter ett gäng omspelningar kan man banorna bättre än sin egen ficka och det blir bara drygt att spela om varje bana för att komma till DNA-delen och dö direkt.


Japp, spelet är utvecklat av Konami, fast på Honolulu, Hawaii, USA. Kul med en studio jag inte visste existerade, som producerar ett spel jag gillar!

Grafiken i spelet är helt okej, fast den känns överlägset snyggast i menyerna och i mellansekvenser, än i själva spelandet. Man kan röra sig på två olika ”spår” på banorna och det är ganska svårt att se vad som är vad på vissa banor, vilket leder till förvirring. Musiken kan jag inte säga så mycket om då jag mest lyssnat på hockeyn medan jag spelat.

Kort och gott; jag är nöjd, äntligen fick man spela ett JP-spel som var underhållande. Det är såhär ett JP-spel ska vara, inte ett top-down spel där man letar ägg i en öppen värld. Usch.😉


I och med detta så har jag klarat 19 spel hittills i år (räknar bara spel jag klarat för första gången), vilket var ungefär 10 mer än jag hade gissat utan att räkna efter, haha.
/Zejiro


Åtgärder

Information

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: