Alan Wake får lite kärlek

1 12 2010

Hej på er.

Vi har inte lagt upp en blogg på ett tag. Ber om ursäkt för detta, men det har varit mycket ett tag. Den senaste veckan har det inte blivit mycket spelande, men några timmar Alan Wake har det allt blivit. Den sjätte augusti klarade Pasta detta psykothriller-spel och efter The Saboteur bad jag honom bestämma vilket spel jag skulle spela härnäst. Han valde Alan Wake och det gjorde han rätt i.

Det var längesen jag spelade ett spel med så underbar stämning. Jag gillar allt med spelet förutom en sak, det blir lätt ganska enformigt i actionmomenten. Men stämningen gör att det trots detta aldrig blir tråkigt. Det är en väldigt speciell känsla att spela det här. Storyn är grymt bra berättad och spelet är uppbyggt på ett speciellt sätt. I de flesta skräckspel är ju de flesta läskiga momenten att man inte vet vad som ska komma. Men i Alan Wake är det nästan raka motsatsen.

Alan Wake är ju då en författare som tappat inspirationen. Han åker på semester till Bright Falls med sin fru. En avlägsen och ganska ödslig stad där mycket konstigheter händer. Han åker dit för att komma bort ifrån stressen, för att återfinna inspirationen till sitt skrivande. Snart förvandlas allt till en mardröm. Hans fru försvinner mystiskt och han måste ge sig ut för att hitta henne. Alan är omsluten av ett mörker och märkliga skuggor med läskiga röster attackerar honom med diverse tillhyggen. Allt han har är en ficklampa och en pistol. Genom att lysa med ficklampan på sina fiender kan han få bort skuggorna som skyddar dem så att han kan skjuta dem.

Åter till det där med att Alan Wake är motsatsen till många andra skräckspel..
Under spelets gång hittar Alan sidor till en bok han själv skrivit utan att han vet om det. Eller snarare, manuset har hans namn på sig, fast han har inte skrivit det. Hela tiden står det vad som kommer att hända. Så det kanske står på en sida att ”Alan kom ut ur skogen och klev in i en lada. Inne i ladan väntade skuggorna på honom”. Nu är inte jag någon författare, så det där lät inte speciellt läskigt. Men när man väl står utanför den där ladan vågar man knappt kliva in.

Stämningen i spelet är enorm, nästan överväldigande. Jag är ganska feg av mig så jag vill gärna att min sambo ska vara hemma när jag spelar detta. Men jag är bra sugen på att sätta mig med det nu när jag ändå har tid över.

Mer om mina tankar om spelet när jag klarat det, har halva spelet kvar.

/Zejiro


Åtgärder

Information

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: